Vägskäl?

Jag har suttit mestadels av förmiddagen och funderat. Kan inte hjälpa det. Jag stortrivs med mitt arbete. Jag har verkligen fått förmånen att stegra i karriären. Jag är tacksam, glad och förväntansfull. Men så finns det saker som gör mig frustrerad och som blir bromsklossar. Att mitt vik går ut till årskiftet och jag måste tillbaka till avdelningsjobbet och börja om från ruta 1, är ett exempel. Jag minns när jag gång och på gång sökte detta vik och var helt övertygad om att jag skulle klara det när jag väl fick det. Visst, att komma in på det här jobbet i Stockholm är mer eller mindre omöjligt. Men jag visste att jag skulle klara det. Jag hade en röst på insidan som hela tiden viskade "you can do it!". Jag har framförallt bevisat för mig själv att jag kan lyckas med allt bara jag vill och har kämparglöden. De två senaste vik jag har haft sen i våras har varit något av personliga achievements av lite olika anledningar. Jag är övertygad om och vet att jag har lyckats med allt detta tack vare min älskade Gud! ALLT förmår jag genom honom som ger mig kraft!

Så, vad händer efter nyår? Jag vägrar gå tillbaka till det jag arbetat med i snart 4 år (avdelningsjobbet). Inte nu när jag kommit så här långt. Så mina tankar har börjat spinna vidare. Jag kanske ska sadla om helt? Jag har alltid fascinerats av businessvärlden. Alltid älskat företagslivet. Jag kan se mig själv sitta på olika möte, i min fina kostymoutfit, portfölj, t.o.m börja använda glajjor igen, få presentera en affärsidé för några styrelsemedlemmar, att arbeta för att utveckla verksamheten, coacha, vara med och höja försäljningssiffrorna...Jag älskar struktur, ordning och reda. Jag älskar att utvecklas och utmaningar. Jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag är fortfarande ung (ja, det är jag faktiskt!) och man lever bara en gång. Jag vill ha så mycket erfarenhet i livet som möjligt. Tanken lockar. Vågar jag chansa?