Bara du och jag.

Tidigt imorgon ska mamma operera bort en elakartad tumör. Jag har gått runt med en klump i halsen och magen hela dagen. Redan när jag satt på pendeln imorse kände jag hur nära tårarna var. Bytte snabbt till lite ball musik i ipoden. Varför jag blivit så här vet jag inte. Borde ju istället vara lättad över att allt har gått så snabbt med sjukvården. Det kanske har att göra med hela denna period som jag försökt hålla modet uppe. Just smile and wave som jag brukat säga till mig själv. En intensiv missionsresa i Haiti där fokus var 100% på det som skulle göras där. Försökte hålla tankarna i styr. Kom hem och in i "vardagsstressen" på en gång och försöka komma ikapp på jobbet efter semestern. Inte fastna i grubblerier. Däremellan har jag försökt vara en så trevlig och bemötande person som möjligt. Som Johannes brukar säga "titta personen som du pratar med i ögonen...". Jag har lyssnat, tittat folk i ögonen, själarvårdat och uppmuntrat. Ibland glömmer jag lätt bort mig själv. Och ibland känns det väldigt ensamt trots alla underbara människor runt omkring mig. Och då brukar jag alltid viska "Det är du och jag Jesus i slutändan. Bara du och jag. Och det räcker för mig. Du gör mig lycklig och hel.". Så känner jag hur jag blir varm inombords. Min älskade Jesus! När jag är svag så är jag stark. In His presense all fear is gone!

Nu ska jag be en liten stund och lägga allt i Guds händer. Går upp tidigt imorgon också och ber och sen får vi helt enkelt förtröstar på Gud!

Godnatt!