Min underbara morgon!

Nu ska ni få höra på en underbar start på dagen:

Jag startar bilen och den börjar låta som en borrmaskin. Okej?? Backar ut och den låter ännu mer. Kör fram lite och den låter igen. Alright, den låter om jag trycker på gasen. Konstaterar att jag inte kan köra till jobbet sådär. Och vad kommer detta att kosta nu då?! Tajmat inför Haiti betalningen...

Skyndar mig till cykelförrådet, tänker att jag får väl cykla till jobbet. Ja, men då har Andy höjt sadeln 2 meter för han använde den sist! Men åååååååh! Då får jag väl ta bussen dååå! Ja, då kommer jag inte ut och blir inlåst i cykelförrådet! Låset är trögt och det går inte att vrida om. Så där står jag och sparkar på dörren så arg jag är i 10 minuter. Till slut lyckas jag vrida om låset och kommer ut ur det sketna cykelrummet med en bruten nagel. TACK SÅ MYCKET DÅ!

Ser att bussen kommer så jag springer till den och hoppar på. CRAP! Jag har ju inget sl kort!!! Frågar chauffören lite snällt om han kan hjälpa mig med hur man fixar en sms biljett. Han ler och vinkar in mig "åk med du". Åh, tack!! Nått går rätt till denna morgonen iaf!

Vid stationen hjälper en sl kontrollant mig att fixa en sms biljett. Samtidigt som det är packat med folk och jag stoppar hela flödet genom spärrarna. Heeeej heeej säger jag då! Känner hur alla blänger på mig. Om blickar kunde döda...Mitt lilla hamsterhjärta dunkar hårt. Okej, förbi spärrarna. Skönt!

Precis när jag ska hoppa på pendeln går det förbi en byggarbetare (dom håller på och bygger och har sig på perrongen) med en stoooor dunk med vatten som skvälper när han går. Och rätt vad det är så typ tappar han dunken lite åt sidan och Jenny får vattnet på sin fina klänning!!! MEN ÅÅÅÅÅÅH DITT PUCKO! Jag börjar gråta. Tur att mina Ray-bans är på!

Så, sätter mig på pendeln och lugnar ner mig och skriver ett sms till maken "Du har ju höjt cykelsadeln 2 meter..." Lite irritation sådär mellan raderna. Jenny Jensen får följande svar: "I verktygslådan finns kantnyckeln".Ja men jag vet ju var vi har en verktygslåda och ännu mer hur en kantnyckel ser ut! Ska jag behöva googla fram en bild på mobilen lixom?! Skiiiitsamma, nu sitter jag ändå på pendeln tänker jag.

Väl framme på stationen är det hundra promenadsmil till jobbet och tusen sniglar på vägen. Och plötsligt så trampar jag på en MED MINA FINA SANDALER och börjar hoppa och skrika. Jag är ju dö normal.

PÅ ALLT DETTA, mina vänner, så vaknar jag med världens feeeetaste vagel på vänster öga. Så sexigt! Det är synd om mig...tycker jag iaf.

En sur Jenny på väg till jobbet!