Nu tar jag helg!

Jag är heeeelt trött! Utmattad! Vill bara ha lugn och ro och att ingen stör mig. Är så arbetsskadad! Vill komma hem till ett rent och tyst hem. Utan äcklig manslukt och någon som tjatar på mig hela tiden (nu pikar jag inte min älskling va, jag menar i allmänhet). Vill att det ska lukta blomma. Vill inte ha någon tv på eller musik eller prat. Vill kunna sitta på Facebook eller blogga utan att svara på tilltal eller i mobilen. Vara så otrevlig jag vill och fisa när det behagar! Mitt jobb kan vara världens roligaste men kan också ta kål på mig! Det går inte att beskriva allt tjat och psykisk stress som skapas av att inte kunna göra sina sysslor fullt ut då man har vuxna karlar som beter sig som 10 åringar! Man gör allt i express fart för man hinner inte annars. Och allt detta gör mig på så dåligt humör. Jag tappar tålamodet. Tjat, tjat, tjat och åter tjat."TYYYYST! PUNKT SLUT! END OF DISCUSSION! SÅ, SLUT!". Det var mina stora ord idag när det rann över. Och så kommer jag till mina sinnes fulla bruk och inser att jag skrek på minst 20 män som är dubbelt så stora än mig. "Såja, hej hehe, jag tror jag eehh..hej" *leeeeeer* och backar försiktig och visar lejonen sådär "luuugn" med armarna. "Ni är underbara det vet ni va?" *största leendet jag har*. Det är dödstyst. Allt stannar upp. Alla blänger på mig. Hela världen tittar på mig. Jag kan höra mitt hjärta dunka i 110...Och alla brister ut i gapflabb. Dom måste tyckt jag var schitzo...

Men ibland är det okej att vara schitzo faktiskt!