Magsjuk

Sist jag kräktes var jag barn. Jag kräks inte. Så är det bara. I Kenya när hela gänget fick shigella vägrade jag spy. Jag stängde munnen och svalde. Fräscht va? Jag gråter alltid när jag spyr. Kan inte andas och blir rädd. Tror jag fick någon skräckupplevelse när jag var liten, för jag är verkligen rädd för att kräkas. Men så igår natt. Jag kände mig konstig. Fick en känsla som jag kände igen men inte kunde placera. Senare under natten kom aha upplevelsen! Nr 2 i stora lass. Efter ett tag kom spyorna. Jag har hängt på toan heeeeeela dygnet. Är helt svag. Kan inte ens behålla lite vatten. Och jag har gråtit och gråtit. Så läbbigt att spy!

Skriver "magsjuk" på facebook och massa vänner skriver "jag med!". Aha, Annelie började igår. Samma med Piritta. Maria E låg hemma och var magsjuk. Och idag är vi ett stort gäng som ligger och spyr. Basiluskerna har gottat sig under vår tajta gemenskap! Dom får väl parta lite till. Men snart slår jag tillbaka!