Blybarnen

Sitter och tittar på en dokumentär på SVT som handlar om varför Bolidens giftiga avfall från Rönnskärsverken hamnade i norra Chile. Och hur det ledde till att hundratals barn blev skadade för livet av tungmetaller som bly och arsenik. Det var i mitten av 1980-talet som Boliden, efter krav från svenska myndigheter, började undersöka förutsättningarna för att exportera giftigt avfall till Chile. Där skulle det "upparbetas" och Boliden betalade närmare tio miljoner kronor till ett chilenskt företag för cirka 20 000 ton avfall. MEN ingenting hände.

Mest sitter jag och grinar för att jag lider med folket. Mitt folk. Sen blir jag även berörd. För det är lixom Chile. Kan inte undgå min önskan att åka dit oftare. Bo där lite längre perioder. Hälsa på mina släktningar i norr.
Sen blir jag arg. För dessa chilenska ägare. Som smiter undan. Spelar fult mot dom som gör dokumentären. Ljuger, tvättar händerna. "Det var Sveriges fel". Speciellt snubben dom träffade i början som var chef på företaget som tog emot avfallen och som nu är chef på företaget som byggdes upp efter att det andra lades ner. Han försökte få reportern att förstå att man ska vara "försiktig vid granskningen av detta ärendet för det kan ta drastiska vändningar". Vaddå hota?!
På den tiden då man dumpade avfallen i Chile styrde Pinochet. Styret var på 70 och 80-talet inte så miljömedveten. Hade man åtgärdat mer om man vetat om konsekvenserna? Jag blir lite ambivalent. Sverige var ju heller inte mycket bättre. Varför gjordes det inte mer från Sveriges sida? Varför fick det gå så långt?

Frågor som aldrig kommer att besvaras känns det som. För alla skyller på varandra. Under tiden lever dessa människor fortfarande på dessa områden...