Jobbigt

Det finns något som verkligen kan få mig gråtfärdig och det är rädslan att få fula fötter. Inte för att mina är så heta nu precis. Men jag har alltid, ända sen jag var liten, verkligen bett Gud att jag inte ska få såna tantfötter ni vet. Helt snea tår och knölar som sticker ut till höger och vänster. Jag brukade ha något mellan stortån och tån bredvid för att riktigt vidga klyftan där och inte kunna få en stortå som blir sne inåt. Så för 3 år sen fick jag en knöl på stortån precis ovanför nagelbandet sådär på sidan. Jag ringer vårdcentralen direkt och säger att jag fått en stooor knöl på tån och att man vet aldrig om det är nått dåligt...tumör syftade jag på. Den gör ont och jag kan inte ha alla skor längre som jag brukar kunna ha. Hon ber mig komma ner och säger att det inte är någon fara. "Köp lite ipren salva så går det över". Jag blir sur och muttrar om att det kunde hon sagt i telefonen så hade jag sluppit betala för besöket. Nu 3 år senare funderar jag starkt på att söka upp en fotspecialist och be dom göra en operation. Jag har fått mer och mer ont. Den verkar ha blivit större OCH nu verkar det som att knölen på sidan, ni vet den som brukar sticka ut extra mycket på vissa och gör att tån blir sne, den har verkat lixom växa! Nu sticker den ut och det har den aldrig gjort! Och jag är grinfärdig och tycker att det är jätte jobbigt och tänker gå så långt jag kan med det här. Kosta vad det kosta. Jag tänker inte ha snea tår med knölar! Och jag blir helt nojig av det här. Får sluta skriva om det. Annars bölar jag snart...