Känslig

Just nu är jag väldigt känslig. Har hållt mig i snart 2 veckor nu. Det är s k i t jobbigt att vara ifrån Andy såhär "länge". För det är länge. I min värld iaf. Jag tror att jag blev åt det andra extrema hållet efter att vi gifte oss...Vi hade en period då vi hade distansförhållande i 2 år. Då var man van vid att träffas varann månad. Som bäst varje månad. Men nu, efter snart 5 år som gifta, är det jättejobbigt att vara ifrån varandra ens en helg! Nu vill jag bara ha hem honom! Blir nästan lite sur. "Näe, nu pallar jag inte mer. Kom hem nu!!". Typ, det går inte mer. Så, färdigt. Kom hem. Jag saknar honom! Jag är så uttråkad! Jag vill bara gråta! Allt är tråkigt utan min älskling vid min sida! Ibland tänker jag dumt...tänk om det skulle hända något med honom...jag skulle inte kunna leva! Helt ärligt! Usch, ska inte tänka mer sånt dumt. Blir bara ledsen. Nä, nu ska jag rycka upp mig! Ta en kopp té, äta nått gott och kika på nått intressant på tv. Typ "Diagnos Okänd". Ska bara läsa om mejlet jag fick av Andy nu ikväll. Då känns han lixom nära.

På tal om saknad. Saknar allt folk här. Dom är ju alla i Thailand typ. Och dom som är kvar här är inte i stan. Saknar Johannes. Är van vid att träffas flera gånger i veckan. Det är inte alls ovanligt att vi hörs varje dag om olika uppgifter som jag ska fixa. Var hemma en sväng hos dom igår och fick krama Maria. Det var skönt. Vad jag älskar den familjen! Jag längtar efter att komma igång på riktigt med SOS Church. Längtar efter allt roligt och spännande vi kommer att få vara med om hela gänget!

Tack och godnatt!