Tack!

Älskade läsare!
Jag är så lycklig att få ha er som läsare! Som ni kanske märkt så har bloggen legat lite på is. Pga olika anledningar. Men det har inte stoppat er från att mejla, ringa, smsa och fråga när vi träffats- om varför jag inte har uppdaterat. Ni har varit intresserade i hela denna karusell om jag ska säga upp mig och åka på missionsresan eller stanna och få en fast tjänst. Ni har uppmuntrat, gett mig visa och kloka råd men även hejat på om jag bestämde mig för att välja missionsresan. Tack Tack Tack! Ni är helt underbara! Ni är guld!

Så nu kanske det är läge att berätta vad jag valde till slut...Jag stannar hemma och skippar missionsresan. Det var inget lätt beslut! Alla kanske inte har förstått vikten av denna resan. Folk tänker "thailand...jaja det kommer fler resor". Men jag tar det inte så lätt. Jag orkar inte och vill heller inte gå in på alla detaljer för att försöka förklara varför denna resan var så viktig. Det gjorde ont att ta detta beslutet. Grät mycket. Sista samtalet med chefen hade jag i tisdags då jag gav mitt svar till honom. Innan jag gick in till chefen ringde jag min mentor och gode vän Johannes och vällde ut mitt hjärta. Grät och blev kanske lite barnslig. Jag tror jag behövde få bekräftat en sista gång vad som var det mest förnuftigaste i denna situation. Han gav mig kloka råd och styrkte det beslut som jag visste att jag var tvungen att ta. Efter mötet med chefen satt jag på toaletten på jobbet och grät. På vägen hem i bilen grät jag. På kvällen grät jag. Men trots detta tråkiga beslut så har jag frid i hjärtat! Jag kommer att ge allt, allt, allt i Tanzania! Jag har tänkt ut hur jag vill göra i framtiden när det gäller min karriär. Åh, jag tog 1 steg bakåt nu. Men mina vänner, jag tar 5 steg framåt mycket snart!!

Tack för er omtanke!
STOR kram från mig!