Ett omtumlande dygn!

Igår var inte rolig! Vid 18.00- tiden ringer min svärfar och säger att Andy åker med ambulans in till akuten. Allt bara svartnade. Inte igen. Fjolåret spelades upp i huvudet på mig. Orkar inte med fler smällar! Fick huvudvärk direkt. Sprang till akuten. Hade en stor klump i bröstet. Kommer in till salen där dom behandlade honom och ser massa folk på honom. En läkare som kollar hans reaktioner, en annan som fäster EKG-plåster på bröstet, en annan med syrgas. Jag möter Andys blick och han är helt groggy. Läkaren ber honom göra saker med ansiktet som att le, bita ihop med tänderna, höja ögonbrynen. Och Andys reaktionsförmåga är låååång. Han hade suttit och fikat med sina föräldrar när vänster arm domnade bort, sen vänster ben, sen vänster ansiktshalva. Fick synrubbningar och sämre hörsel på vänster öga och öra. Jag stod och tittade på min älskade make. Allt började snurra. Vet inte varför jag blir så när jag är på sjukhus. Men bara när det gäller anhöriga. Är inte känslig mot blod och sånt. Men när det handlar om familj eller anhöriga så pallar jag inte. Börjar andas häftigt och allt känns så drömaktigt. Så jag satte mig och ville inte ta uppmärksamheten. Annars hade jag fått gå ut. Men jag skakade inombord. Sådär jobbigt. Kunde inte andas ordentligt. Tur att svärfar var med som kunde sköta snacket för jag var lika groggy jag! Min morbror var oxå där. Han följde med mig till akuten och eftersom han jobbar där så visste han alla bakvägar in. Väl där kommer Patty springandes in till salen. Hon jobbar oxå där och skriver in patienterna. Hon skrev in en Andreas och såg på namn och personnr att det var min Andy. Dessutom såg hon att hans namn var röd markerat och det stod prio 1 så hon blev skraj. Hon mötte mig där och vi började prata lite. Blev lite lugnare då. Även om jag var lugn överlag. Svärfar sa det. Att jag skötte det bra. Har väl lärt mig på jobbet att inte få panik när det händer grejer. Utåt såg jag väl lugn och sansad ut men inombord skrek jag. Fick lite godis av Patty och med det fick jag förmodligen upp sockret i kroppen. Och min kära Marii-Cruz ringde och smsade direkt. Erbjöd sig att komma med mat eller om vi behövde något annat. Vilken pärla! Tack!

Hela 7 timmar satt vi där på akuten innan han fick komma till en avdelning. Jag fick gå hem och sova för att orka gå upp idag. Under dom 7 timmarna röntgade dom huvudet och tog blodprover.
Idag kom jag dit på morgonen med wienerbröd och vi väntade in läkaren. Provresultaten visade på:






MIGRÄN! muahahahaha! Nu skrattar väl ni. Men min reaktion var likadan! Jag bara va?!
Så förklarade läkaren. Hade Andy varit äldre så hade dom trott det var en propp från början. Nu stod det mellan dålig cirkulation i hjärnan och migrän anfall. Och det visade på migrän. Vi förknippar migrän med huvudvärk men faktum är att det kan yttra sig på många olika sätt. Vissa blir jättetrötta och somnar. Andra får värsta huvudvärken och somnar. Andra får anfall som Andys med eller utan huvudvärk. Andy fick utan. Migrän är verkligen inget o leka med. Ett tillstånd som inte går att beskriva med ord. Speciellt inte när jag såg min älskling som jag såg honom igår...Så nu är han friskförklarad. Fick gå hem under eftermiddagen. Vi somnade allihopa efter maten. Helt utmattade på känslor och trötthet då vi sovit dåligt allihopa. Ett omtumlande dygn. Nu i efterhand kan vi skämta lite. Eftersom svärfar är lifecoach så började han med sina grejer som "vad är det perfekta i denna situation?" och vi bara flabbade. Ja, Andy fick åka ambulans för första gången. Det är väl perfekt. Lore körde med att han bara hade haft en fis på tvären. Jag sa att om han vill ha uppmärksamhet framöver så är det okej att säga det istället för att ställa till med en scen. Don't overkill it lixom! haha!

Nu ska jag ta mig en kopp té och läsa min nyinköpta bok "Snabba Cash". Den är så bra!
Xoxo!