Hejdå luggen!

Medan vissa bloggare (läs engla) klipper luggen som THE thing så är det so out för mig nu. Har haft det sen i våras och nu känner jag att det är dax för förändring. Orkar inte hålla på o fixa den på morgonen längre och nu när det snöar och regnar och man måste ha mössa och grejer så känns det inte kul med lugg. Jag bestämde mig redan på flyget till USA (med hjälp av maken) att skippa luggen nu. Både jag och han vill se mig i nytt. Hahaha låter som värsta grejen. Men det vore kul att göra nått radikalt. Så då kanske ni (ni som kollat min resdagbok) förstår varför jag på alla foton har diadem eller annat i håret för att hålla borta luggen. Det är inte så lätt att fixa frissan med en kort lugg om man nu vill ha annat än en vanlig luggfrissa. Så jag fick ta i med lite hjälpmedel :) Och det var väldigt skönt att få bort den från pannan och ha allt hår bakåt. Sen var det oxå så att man hade inte ork eller tid att fixa luggfrissan på morgonen, absolut inte i New York när det var väldigt tidiga mornar för att hinna med det späckade (stavas det så?) schemat. Dessutom var det så kallt så det var på med mössan. Då känns det inte så kul att hålla på o fixa luggen. Jag hade tänkt klippa mig i USA men vi kom på en skitbra grej jag ska va på maskerad-julfesten vi ska på i december. Så då kunde jag likabra vänta. Behöver mitt långa hår till den idén. Men sen ni, sen smäller det :)

Åter till pluggandet, ciao!

(märker att jag skriver in en massa engelska ord här och där på mina inlägg...har vant mig efter att ha pratat engelska 24 timmar om dygnet med vännerna och deras barn i USA och t.o.m oss sinsemellan med Lisa och Jonas. Så man började tänka på engelska. Lite roligt faktiskt. Att se hur snabbt ett språk kommer in i systemet på en. Iaf på mig som är en riktig språkmänniska. Idag råkade jag krocka med min väska mot en tjej och jag vände mig om och sa "Oh I´m sorry!" och hon ba kollade på mig för jag hade nyss pratat svenska med Andy hahaha (för i USA krockade man heeeela tiden då det var smockat med folk överallt där vi gick och alla vänder sig om och ber om ursäkt). Så skyndade jag mig att säga utan att tänka "oj jag menar ursäkta, vi är ju i Sverige nu" så kollade hon ännu mer på mig. Var ska vi annars va måste hon ha tänkt. Andy bara skrattade åt mig...så kan det gå!)