Det är mycket som har hänt på 2 månader...en jobbig sommar, ett jobbigt år! Mormors bortgång har tagit hårt på mig. Innan dess så hade vi nyligen fått en annan smäll, jag och min älskling. Mycket frågor kommer upp. Hur blir det för oss i framtiden? Så när allt kom med mormor så hade jag inte hunnit bearbeta den första smällen än. Och några dagar efter begravningen får jag den värsta smällen någonsin! Det är inget som jag vill publicera här för det är personligt och tillhör familjens privatliv. Men jag vill att ni ska veta varför jag är så frånvarande. Mycket har hänt. Jag mår inte bra. Funderar mycket på vad som ska hända nu. Men jag vill klargöra att det handlar inte om mig och Andreas och vårt äktenskap ifall folk som jag känner läser detta och misstänker att vi har det dåligt. Det är absolut inte så. Han har varit ett stort stöd i denna storm av sorg som har kommit över mig på denna korta period. Jag hade inte klarat det utan honom. Ibland händer stora kriser och tragedier i privatlivet. Jag går igenom en sådan nu. Men jag kommer tillbaka, starkare än någonsin! Jag måste bara kämpa mig upp mot det viktigaste just nu och det är att inte tappa livslusten och glädjen. Jag fokuserar på det just nu, för utan det så går det bara utför. Samtidigt så har jag mormor i tankarna konstant...Hoppas ni förstår. Jag kommer blogga då och då när jag känner mig stabil. Vet inte exakt när, var och hur. Det får bli när det blir. Tack alla mina trogna läsare och vänner, ni har verkligen uppmuntratt under tuffa tider! Don´t leave me, I´ll be back!!
Kram!
Kram!
"Cogito, ergo sum" (jag tänker, alltså finns jag) - Descartes
2 comments:
Cogito ergo sum, helt sant!
Jag tror faktiskt man blir starkare nar man moter motgangar, man provas manga ganger i livet men oftast lyckas man faktiskt stalla sig upp efter att ha blivit omkullvallt. Man kanner att man lever, att livet blir sa mycket mer verkligt.
Det tar tid och talamod dock, men ibland far man helte nkelt lata det ta den tid det behover.
Ge aldrig upp hoppet. Varken om livet eller dig sjalv.
Styrka!
Nathalie: TACK GUMMAN! Det är som du säger. Jag kommer tillbaka smått nu och är mycket starkare! Snart kommer jag känna att jag har lixom slutat gå i uppförsbacke och kommit till toppen. "Där man mår bra" och bara titta ner och kan känna sig stolt att man inte gav upp. Och även se att jag inte var själv på vägen. Har haft människor nära mig som stöttat och även i cyber-världen hihi! Tack för att du kommenterar och uppmuntrar troget! Det är såna fina människor som du som gör att man vill fortsätta blogga och dela med sig om vad som händer i livet just nu. Take care girl! Många kramar!
Post a Comment