VARFÖR?! Hur många smällar till?! Livet är så orättvist! Igår, helt oväntat, så somnade morfar in...Han var den ende jag hade kvar. Ingen farmor, ingen farfar, ingen mormor. Han var mitt sista hopp. Ville njuta så mycket som möjligt nu. Tänkte passa på att bygga en bra relation med honom efter många år av sporadisk kontakt. Men det ville inte livet. För livet stinker!
Denna bilden är från i julas. Alla var samlade. Även mormor och morfar. Morfar hade inte firat med oss på flera år då han och mormor var skilda. Men just i julas ville han vara med. Och vi var överlyckliga. Så jag passade på att ta en bild med honom. Och när mormor dog tänkte jag att julen inte skulle vara så jobbig då han skulle vara med. Lite som tröst. Jag hade ju honom kvar. Men ack vad fel jag hade!
2 comments:
Livet stinker verkligen ibland! Jag finns här ska du veta! Finner inte ord för allt du fått varit med om på sista tiden! Styrkekramar!!
hej! Svårt o veta vad man ska säga...men jag behöver nog inte säga så mycket heller. jag tänker mycket på dig, o vi dina vänner finns ALLTID här för dig om du vill prata! som michelle säger, STYRKEKRAMAR!!
Post a Comment