Nu e jag hemma ifrån Malmö och jag välkomnar min deppighet med öppna armar. Lika bra att ta tjuren i hornen. Varenda gång blir det så här. Why, oh why stinky life?! En bitterljuv känsla, en besk smak i munnen, en klump i halsen och ett "hejdå mamma, vi ses snart igen. Älskar dig!"
FY PÅ ER som bor nära er mamma men inte tar till vara på varje tillfälle och uppskattar och njuter av henne. Det finns bara en mamma. Ingen kan ta hennes plats. Hon vet allt om mig. Hon är en av de få människor i världen som jag litar fullt ut på. Hon är bäst!
Min mamma är min bästa vän.
2 comments:
om bara alla hade samma realtion till sin mamma.... :/
nathalie: oj....förlåt! va dum jag e! tänkte inte på att vissa kanske kan bli ledsna av inlägget...förlåt gumman!
Post a Comment