Älskade Malmö

Vi var nere i Malmö på snabbvisit förra helgen. En intensiv snabbvisit på många plan. Vi kom fram sent på lördag kväll och gick och la oss ganska så snart då vi var trötta och Andy jobbat typ flera dygn i sträck. På söndagen vaknar jag till tidigt. För tidigt för att vara ledig. Lyckades inte somna om. Gick upp istället. Ja ja, va ska man göra?

Gjorde mig iordning och gick ut i den tidiga morgonsolen. Det var lite kyligt men en härlig sol. Jag var lite småsur. Är inte gladaste personen på denna jord på mornarna. Hade inte käkat frulle, tänkte att jag skulle äta när de andra gått upp. Jag hade vaknat super tidigt när jag äntligen var ledig. Hallå?! Började gå mot gågatan (mamma bor mitt i stan). Lite småbutter så där. Söndag. Allt stängt, så klart. Ingen på gatorna. Kallt är det. Det går förbi ett packat par som festat hela natten. Jag hör några killar skrika längre ner på gatan. Det åker förbi en tom buss. Planscher om olika konserter på varenda vägg. Luktar kiss på ett hörn jag går förbi. Ser kyrkan där vi gifte oss. Det cyklar förbi en snubbe med för korta byxor och ful frilla. En svarttaxi kör förbi, vevar ner rutan och undrar om jag vill åka nånstans. Jag skakar på huvudet. Jag blundar och tänker "Malmö...så skönt att jag inte bor här...". Har sagt just den meningen så många gånger till folk som undrat om jag skulle kunna tänka mig flytta tillbaka dit. Aldrig! Jag har i så många år känt så. Får flashbacks på känslorna när jag bodde där. På hur trött jag var på staden...

Men så plötsligt hör jag den Helige Anden viska. Jag hajar till så jag t.o.m stannar upp från promenaden. "Varför talar du om Malmö med sådan förakt Jenny? Varför ser du ner på Malmö?". Jag börjar försvara mig på en gång. Men det här, det här och det här och så det här... Han svarar mjukt igen "Älskade Jenny, lyft blicken. Se staden. Se människorna. Jag älskar Malmö. Se inte ner på min stad".

Tårarna började rinna. Plötsligt ser jag en ung kvinna, från typ Balkan, som går runt och samlar pantburkar och är på väg in mot Hemköp för att panta allt. Jag ser en uteliggare ligga utanför Systemet. Jag ser ett gäng grabbar som står utanför Mcdonalds och röker och impar på varandra med vem som festade hårdast natten som gått. Jag ser alla fönster med neddragna persienner. Människor som bor i lägenheterna. Jag ser busschauffören som fått bussturen så här tidigt en söndag morgon. Jag grät. Malmö! Älskade Malmö! Började tänka på alla människor i staden. Alla nationaliteter! Alla olika folkgrupper! Tänk om vi skulle starta SOS Church Malmö! Tänk vad snabbt församlingen skulle växa! Om vi växer så snabbt i Sthlm, tänk då i Malmö som är mindre! Tänk alla husförsamlingar i de olika bostadsområdena! Rosengård, Holma, Kroksbäck, Bellevue, Lindängen, Sofielund, Limham, Västra hamnen, innerstan...Vid det här laget går inte tårarna att stoppa! Jag tänker på Marten & Sandra i vår kyrka. Några av de finaste människor jag känner! Tänk, här i Malmö finns en "Marten & Sandra"! Här finns en Bashar & Inas, en Bella, en Carlos & Magda, en Emanuel & Patricia!

Jag tänker på alla nyheter om Rosengård. Tänker på nya Lasermannen. Tänker på att man säger att Malmö är nya New York. Så kriminellt, så smutsigt, så mycket invandrare.

Jag gråter. Viskar tillbaka "förlåt! förlåt! förlåt!". Skäms som en hund! Vem är jag att döma en stad som Gud älskar? Vem är jag att döma dessa människor?! Vem tror du att du är Jenny?! Skitunge! Blir arg på mig själv! På min attityd!

Sätter på mig hörlurarna och lyssnar på denna låt. Gråter. Tar in staden. Malmö. Älskade Malmö! Älskade älskade Malmö!

Kanalen vid Gustav Adolfs Torg

 Möllan (Möllevångstorget)

 Holma

 Lindängen

 Västra Hamnen

 Möllan

Rosengård

Västra Hamnen